Ny termin, nya möjlighet

Så är det dags att börja en ny termin. Som vanligt med många förändringar och omstruktureringar. Kommer vi att kunna driva skolan framåt, och kommer vi inse vikten av att samarbeta och planera tillsammans, istället för att sitta för oss själva och känna arbetsbördan växa? Jag kan bara hoppas.
I detta tröstar jag mig med att allt inte var bättre för och detta klipp från den svenska filmen Kådisbellan visar det med all tydlighet.

Slutet närmar sig

Så var terminen slut och redan börjar jag fundera på nästa termins LPP:r. Det måste klassas som arbetssakada. Sitter och grunnar på hur det ska vara möjligt att få med hela det centrala innehållet i alla SO-ämnena. Ökat samarbete mellan ämnena är nödvändigt om det ska lyckas.

Besk eftersmak

Jag har nu läst ut Johan Kants bok Yrke: Lärare. Sammanfattningsvis kan man säga att Johan betonar vikten av noggran planering, utförlig återkoppling och skriftliga prov för att säkerställa kunskapsinlärningen. I grunden är det inget fel med detta och överlag måste lärarnas återkoppling och struktur bli bättre.

Det som däremot ständigt sakans i debatten om skolan och lärarnas arbete är en djupare diskussion om skolans mål och mening. Det verkar som alla "superpedagoger", från lärarna i TV-programmet Klass 9A till Johan Kant, betonar en sak, nämligen att skolan är viktig för gymnasiet är viktigt och det ger ett arbete som ger pengar. För mig borde skolan vara något mer. Kunskaper i läsning och räkning ger oss inget om vi inte samtidigt blir mänskliga. Skolan saknar idag all form av övergripande ideologi och mening. Mitt jobb som lärare går idag ut på att skapa entreprenöriella elever som ska kunna generera pengar till sig själv och vårt samhälle. I samma takt ökar de råa skämten, likgiltigheten och egoismen. Den gamla folkskolan och det gamla folkhemmet hade på gott och ont en gemensam tanke om solidaritet och att samhället ställde upp för de svaga. Idag tycker jag att det saknas en liknande gemenskapande tanke i vårt samhälle. Jag är inte säker på att skolans syfte är att proppa eleverna fulla med all den kunskap som det i debatten sägs ha förvägrats dem. Som jag ser de kan de dåliga resultaten lika väl vara en följd av att det gemensamma samhället bröts sönder i början av 90-talet. Min vision är att lärarna på varje skola börjar fundera på vilken typ av elever de vill släppa i från sig och inte i första hand vilka kunskaper eleverna ska ha med sig. Med detta påstår jag inte att kunskap är oviktig  men det är först när vi visar vad vi väljer att göra medvåra kunskaper som vi vet om den är viktig eller inte.

Egen fortbildning vid granen

Denna termin har min lärarroll förändrats en hel del. Eleverna på skolan har gått från att inte haft några datorer alls till att ha en helt egen laptop i skåpet. Den nya läroplanen sätter tydligt fingret på elevernas förmåga att resonera och argumentera om och kring SO-ämnena, även på E-nivå.

Med alla dessa datorer och de nya kunskapskraven måste jag i grunden se över min egen undervisning. Något bättre sätt att börja än att ta hjälp av någon annan finns nog inte. Därför har jag beställt Johan Kants bok Yrke: Lärare. Jag har precis börjat läsa och mycket är självklart men det behövs ibland att någon sätter ord på det självklara. Jag hoppas att han kommer gå in mer på ämnesövergripande arbetssätt längre fram i boken. Att arbeta ämnesövergripande är nyckeln till en bra undervisning och en väg att nå de nya kunskapskraven.



Frivillig avslutning i Kyrkan

Även vår skola har påverkats av debatten om profana avslutningar. Känslorna har varit starka och åsikterna många. Man pratar om förminskandet av våra egna traditioner och dessa inte får vara kvar av rädsla för att stöta sig med "de andra". Att ställa våra traditioner på sin spets är bra. Genom att göra kyrkan frivillig gör vi traditionerna "skarpa" igen. Är de verkligen viktiga för oss eller är de bara skoltraditioner som egentligen är föråldrade men som hör skolan till precis som de gamla OH-apparater som fortfarande används då och då. Ska skolan vara ett friluftsmuseeum där det gamla Sverige finns kvar en bit längre? Skolan som bromskloss i en samtid som rusar fram allt fortare. Jag tror skolan behöver ta sin hand från många sådana traditioner, inte för att döda dem utan för att ge dem livet åter, om det nu är så att det fortfarande finns något som kan växa.

Tidig julklapp till mig själv.

I dag hämtade jag ett paket från Adlibirs. Tre böcker; Mats Jonssons seriealbum MATS KAMP, Robert Harris FATHERLAND och George Orwells 1984. 1984 har jag i och för sig sedan tidigare men jag behöver ett ex att kunna göra anteckningar i om eleverna ska jobba med boken till våren.

Jag älskade Mats Jonssons tidigare album POJKEN I SKOGEN eftersom den handlade om skolan och jag kunnde känna igen mig.

Lgr11 och organisationen

I dag presenterade rektorerna den nya organisationen för skolan. Förändringarna görs för att bättre passa överens med Lgr11:s indelning av det centrala innehållet. På ett sätt blir det en återgång till den gamla stadieskolan. Vi får se om detta kan återge skolan och ämnena en tydligare röd tråd. Risken finns att det kommer bli allt fler standardiserade prov som mest bockas av. Om vi har tur kan det centrala innehållet mellan de olika stadierna leda till ett ökat samarbete och dialog mellan lärarna på de olika stadierna. "Vad har ni gjort i histoira, hur har ni arbetat med det här centrala innehållet och hur kan vi i nästa staduim bygga vidare på det eleverna gjort?"